Hur marcel proust går digitalt | william fenton

Timmar innan Tyskland formellt förklarade krig mot Frankrike under första världskriget, pendlade Marcel Proust ett brev till sin finansiella rådgivare som förutsåg att rädslorna skulle komma.

"Under de fruktansvärda dagar vi går igenom har du andra saker att göra förutom att skriva brev och bry dig med mina småintressen, vilket jag försäkrar att du verkar helt obetydlig när jag tror att miljoner män kommer att massakreras i ett krig av Världar jämförbara med Wells, eftersom Österrikes kejsare tycker att det är fördelaktigt att ha ett utlopp till Svarta havet."

Detta brev, som komponerades natten den 2 augusti 1914, och digitaliseras i onlineutställningen Proust och det stora kriget, ger ett unikt glimt i sinnet hos en av Frankrikes framstående författare på kriget före kriget för att avsluta alla krig. Som en del av ett universitetsinitiativ vid universitetet i Illinois omsätter denna utställning projektbaserat lärande: en semesterslängd insats av François Proulx, biträdande professor vid University of Illinois, Urbana-Champaign, och hans doktorander till samla, digitalisera, kontextualisera och översätta Proust krigskorrespondens.

Den utställningen ger en glimt av en längre, pågående digitaliseringsinsats vid University of Illinois, Urbana-Champaign. Tack vare ett partnerskap med den franska kulturtjänsten och hundraårskommissionen kommer fakultet, personal och studenter att göra hundratals sällsynta brev skrivna mellan 1914 och 1919 offentligt tillgängliga nästa höst i Marcel Prousts första världskrigets brev: en digital utgåva . Även om detta projekt kommer att vara en välsignelse för Proust-forskare och historiker från första världskriget, bör insatserna intressera en rad utbildare och entusiaster online.

Hur kan litteratur hjälpa oss att minnas, minnas och omvärdera krig? Hur ska en vetenskaplig upplaga se ut under 2000-talet? Och hur kan den digitala versionen överstiga dess motsvarighet?

WWI idag

Första världskriget tar ofta en baksäte till andra världskriget i amerikans historiska minne. Detta väcker hinder för dem som försöker fira hundraårsdagen av USA: s inträde i kriget (6 april 1917). Bénédicte de Montlaur, kulturrådgivare för den franska ambassaden, erkände den utmaningen under vår konversation om Proust-digitaliseringsinsatsen.

"Första världskriget finns inte i det offentliga minnet här som i Frankrike, men det är därför vi anser att det är viktigt att fokusera på hur detta krig formade internationella angelägenheter, " förklarade hon. "Det markerar början på FN, och det var när Amerika blev en stormakt."

Den franska ambassaden har planerat en mängd evenemang för att fira hundraårsdagen, inklusive konserter, konferenser, filmvisningar och, naturligtvis, sponsring av Marcel Prousts första världskrigets brev: en digital utgåva .

University of Illinois, Urbana-Champaign, som har en av de största samlingarna av Proust-manuskript, är en naturlig partner för den franska ambassaden eftersom den strävar efter att stärka banden mellan franska forskare, intellektuella, konstnärer och deras amerikanska motsvarigheter. (Montlaur noterade att ambassaden också samarbetar med Columbia University, Duke University, NYU, Texas A&M University och UCLA om andra hundraåriga jubileumsprojekt.)

"Proust är den franska författaren som alla hänvisar till. Han är vår Shakespeare. Han är vår Goethe, " förklarade Montlaur.

Att fira första världskriget med hjälp av Proust-korrespondens tjänar inte bara Proust-forskarnas intressen; det mobiliserar också deras intresse för att fästa ny uppmärksamhet på kriget. Prousts brev ger textur till upplevelsen av krig och utmanar mekaniserade föreningar med blixtar av tvivel, förtvivlan och vördnad.

I ett brev från mars 1915 minns Proust: "Jag gick utanför, under en klar, bländande, förkastande, lugn, ironisk, moderlig månsken, och när jag såg detta enorma Paris som jag inte visste att jag älskade så mycket, väntar, i dess värdelösa skönhet, för angreppet som inte längre kunde stoppas, kunde jag inte hindra mig från att gråta."

I ett brev från den sommaren klagar han: "Vi får höra att krig kommer att få poesi, och jag tror inte riktigt på det. Vad poesi som hittills hade dykt upp var långt ojämlikt med verkligheten." (Jag skulle vara försenad om jag inte noterade att Proulx doktorander, Nick Strole och Peter Tarjanyi, samlade och översatte dessa brev.)

Prousts brev påminner oss om de mänskliga kostnaderna för krigföring och tydliga tvivel om att vi sällan tillåter framstående författare. En digital utgåva av korrespondensen kan hjälpa till att de-monumentalisera Proust och göra honom mer tillgänglig för forskare, lärare och elever.

The Kolb Edition

För att uppskatta den kommande digitala utgåvan måste man förstå hur Proust studerades tidigare. De facto-utgåvan av Proust är en 21-volymutgåva av brev redigerad av Philip Kolb, professor i franska vid University of Illinois. Publicerad mellan 1970 och 1993 - strax efter Kolbs död - representerar denna upplaga hans livsverk.

Kolb-utgåvan är anmärkningsvärd i sin omfattning och ambition. Förutom att samla in alla tillgängliga brev vid tidpunkten för publiceringen (mer än 5 300) försöker han också placera dem i kronologisk ordning. Detta är ingen liten prestation med tanke på att Proust inte daterade bokstäver. (Det fanns inget behov eftersom brevskrivning var en daglig aktivitet och kuverten inkluderade portmärken.) Kolb tillbringade större delen av sitt yrkesliv med att inferentiellt detektivarbete. Om Proust till exempel nämnde dimmigt väder i ett brev, skulle Kolb hitta väderrapporten från månaden för att dra slutsatsen eller åtminstone begränsa datumet. Han spelade in allt detta sammanhang, vad vi skulle kalla metadata, på indexkort - mer än 40 000 totalt.

Som Caroline Szylowicz, Kolb-Proust-bibliotekarie, kurator för sällsynta böcker och manuskript och docent vid University of Illinois, förklarade det, skapade Kolb effektivt en pappersbaserad relationsdatabas . Han skapade filer för varje person som nämns i korrespondens, filidentifierare för varje brev och till och med en komplett kronologi av Prousts sociala liv.

Under de 25 åren sedan publiceringen av den sista volymen har mer än 600 brev dykt upp i auktionskataloger, specialtidsskrifter och böcker. (Samlingarna vid University of Illinois har ökat från 1100 vid tidpunkten för Kolbs död till mer än 1 200 idag.) Dessa brev är värdefulla i sig själva, men de förändrar också hur forskare förstår det befintliga korpuset. Till exempel kan ett nytt brev innehålla information som reviderar tidigare kronologi.

Det är inte längre möjligt att producera en uppdaterad Kolb-utgåva. Av ett antal institutionella skäl uppmuntras fakulteten inte längre att producera stora vetenskapliga utgåvor, inte mindre arbete som kräver decennier att producera. Förlag är inte angelägna om att skriva ut flera volymutgåvor för en begränsad publik.

"Med det stadiga utseendet på återupptäckta eller nyligen tillgängliga brev, skulle en ny tryckutgåva vara inaktuell inom några decennier, " förklarade Proulx. "En 20-volymutgåva skulle också vara oöverkomligt dyr för enskilda läsare, och mestadels endast tillgänglig i forskningsbibliotek."

En digital utgåva, å andra sidan, behöver inte en förläggare, och den kan expandera för att rymma nya brev och sammanhang när det blir tillgängligt. University of Illinois i Urbana-Champaign Library inledde digitaliseringsprocessen omedelbart efter Kolbs död: Szylowicz, särskilt, markerade upp (med TEI) Kolbs forskningsanteckningar och dokumentation för att göra dem elektroniskt tillgängliga via Kolb-Proust Archive. Marcel Prousts första världskrigets brev willextend det arbete genom att digitalisera hundratals av hans faktiska brev.

Mot en digital utgåva

Medan Proust Digital Edition inte kommer att finnas förrän nästa höst - någon gång före hundraårsdagen den 11 november 2018 - kan läsarna förvänta sig att det kommer att se ut som utställningen Proust och Great Waronline som jag citerade i början av det här stycket.

Till skillnad från Kolb-utgåvan, som helt publicerades på franska, kommer den digitala utgåvan att rymma transkriptioner och engelska översättningar, som Proulx och Szylowicz kommer att söka via en öppen källkodsplattform som utvecklats av deras partners vid Université Grenoble Alpes. Medan forskare brukade formatera den exakta texten för att visa ett färdigt tillstånd (det som kallas en linjär transkription), försöker många forskare idag avslöja skrivprocessen genom att inkludera marginaler och emendations (diplomatisk transkription). Crowdsourcing-plattformen kommer att rymma båda formerna av transkription samtidigt, så att läsarna kan se de oavslutade aspekterna av Prousts författare. Detta tekniska val kan göra det möjligt för forskare att läsa hans arbete annorlunda: Proust lägger ofta till eller klargör sina kommentarer i ett postscript som annars inte kan synas i en linjär transkription.

Den digitala utgåvan gör det också möjligt för läsarna att se Prousts hand genom bokstavsskanningar. Förutom att förmedla en känsla aura av ett brev (som ett materiellt objekt), tillåter en digital kopia en läsare att följa villkoren för hans skrivande. "Prousts brev är ofta något röriga", förklarade Proulx. "Hans handskrift är ofta svår att läsa, han skriberar ibland i marginalerna eller till och med mellan raderna. Bilder, när de finns tillgängliga, ger en bättre känsla av brevet som mottagaren skulle ha upplevt det: en ofta skyndad missiv från en komplicerad man."

"Prousts fängelse utvecklas över tid, från barndomsbrev, till hans" dandy "år, när han medvetet börjar utveckla en distinkt hand, med nyfikna c som sträcker sig under följande bokstäver, " tillade Szylowicz. "Under de sista veckorna av sitt liv kan Proust, som då försvagas av astma och lunginflammation, inte kunna tala och reduceras till att skriva små anteckningar på pappersbitar eller på baksidan av brev, i en tydligt skakande hand." (Se ett exempel här.)

Tillgängligheten till bilder och olika transkriptionspraxis ger nya sätt att uppleva Proust som undergräver tanken om en monumental författare, men som också avslöjar, med Proulx ord, en komplicerad man. Författare måste beviljas ögonblick av svaghet: att förneka dem, det är att förneka dem mänsklighet och att utöva hagiografi.

Slutligen, och kanske viktigast av allt, inbjuder en digital utgåva nya deltagare till textredigering. Det vill säga, medan Kolbs utgåva har tjänat forskare väl, kräver komplexiteten i en digital utgåva nya former av expertis och deltagande: det för kuratorer, forskare och forskare, säkert, men också för teknologer, transkriberare, översättare och studenter. Att verka elever i redigeringsprocessen är inte bara en användbar pedagogisk övning; det kommer sannolikt att producera nya upptäckter, som Proulx och hans studenter demonstrerar med sin onlineutställning.